Att förlora sig själv

Visst fan är det kul att vara en inspirationskälla och att folk beundrar mina prestationer. Jag menar, över 1000 följare på instagram, i snitt 100 likes per bild och komplimanger i överflöd bland kommentarerna tackar man ju inte nej till. Att inspirera andra inspirerar mig. Jag hade en dröm om ligga på bloggtoppen här på shapemeup.se när jag började blogga 2012. Efter min fitnessdebut i november -13 hade jag plötsligt gått från no one till topp 10. Ahaaa, var det detta som var nyckeln till framgången? Sexpack på magen, dubbla träningspass 6 dagar i veckan, 4 blogginlägg om dagen och minst 5 inspirerande filmer/bilder på instagram – I get it.

Vad är man då villig att betala för denna uppmärksamhet? Jo, mitt krav på mig själv att leva upp till mina följares förväntningar ledde till ett i stort sett obefintligt privatliv med min fästman (visst, vi tränade ihop men det är skillnad på umgås och umgås), våra hundar spenderade större delen av dygnen hemma själva vilket i sin tur ledde till att jag inte kunde leva upp till mina egna krav på en hundägare vilket till slut ledde till att jag fick dåligt samvete/ångest över detta. Jag gick upp 05:00 varje morgon, tränade innan och efter jobbet och jag och Nicklas var aldrig hemma innan 22:00, åt aldrig middag innan 22:30, kom aldrig i säng tidigare än 00:30. Jag kände en konstant stress över att hela tiden behöva prestera i gymmet, leverera kvalitativa och roliga blogginlägg och halva träningpassen (som blev gott och väl 3 timmar långa) gick åt till fotografering/filmning. Sen jag avslutade min enda veckas semester i juli -13 så har jag inte vilat min kropp mer än max två dagar på en vecka, sen oktober max en dag. Jag kunde inte ens unna mig själv en hel veckas återhämtning efter Luciapokalen – jag tävlade på lördagen, vilade söndag och var på gymmet igen och körde 110% på måndagen. Idag står jag här och kan inte använda mina armar ovanför brösthöjd, kan inte gräva efter hundgodis i jackfickan och kan inte sova på nätterna pga av jordens mest inflammerade och överansträngda axlar och mitt opererade vänsterknä har stått pall bra under åren men har nu låst sig i en 20 graders vinkel som inte går att räta ut.

Som grädde på moset så ledde denna uppmärksamhetshets till att jag totalt glömde bort varför jag tränade – det som var det roligaste jag visste blev ett krav, ett jobbigt ”måste” och jag tränade enbart för att ha något att visa världen. Så en kväll för drygt en och en halv månad sedan sjönk jag ihop i en hög på golvet, grät så jag skakade och repeterade om och om igen för Nicklas att ”jag orkar inte mer!”. Att han är det bästa som hänt mig har jag sagt förr och den kvällen var han bättre än någonsin, han ställde alla dom rätta frågorna – ”vad får du ut av det?”, ”blir du lyckligare av det?” osv. Den kvällen bestämde jag mig för att det fick vara nog – nog med uppdatering på de sociala medierna för min del.

För vad fick jag ut av det? Jo, likes och tomma komplimanger från folk som känner mig som ”@victoriafredlund på instagram”, folk som egentligen inte bryr sig ett skit om mig och hur jag mår medan mina närmsta tog större och större kliv bort från @victoriafredlund som inte var i närheten av den Victoria Fredlund de lärde känna långt innan allt detta drog igång.
Och blev jag lyckligare av uppmärksamheten? Nej, för det som verkligen gör mig lycklig – typ Nicklas, min familj, mina vänner, god mat, långpromenader med hundarna etc – fanns det inte plats för när jag skulle träna, blogga, instagramma, äta strikt osv.

Jag gav upp allt som jag någonsin stått för – jag förlorade mig själv helt.
Idag ligger mitt fokus på att bli pigg och fräsch i kroppen igen, träna för att jag vill och för att det är roligt, äta det JAG känner för utan att bli stressad över att halva instagram verkar gå på diet utan anledning och framför ligger mitt fokus på dom som ger mig energi, får mig att skratta och gör mig lycklig.
För, i slutänden handlar det inte om alla andra – det handlar om mig!

e50a72eeae8411e3842f1226673eaad5_8

TÄVLING

@teamrevoltswe har precis dragit igång en tävling i samarbete med @mmsports på instagram.
För att vara med och tävla krävs det att du:

1. Repostar bilden nedan (ni hittar den på @teamrevoltswe)
2. Taggar #teamrevoltcomp och #mmsports på bilden

- and thats it!

Vi i @teamrevoltswe kommer att slumpa en vinnare på fredag
- alla medel för att synas extra (förutom att lägga upp bilden flera gånger) är tillåtna!
Kör hårt och lycka till :D

tävling

Over and out

Med lättat hjärta tackar jag nu för mig, för nu. Det är mycket som händer, ännu mer är på G och för att jag ska palla med och orka vara jag så måste jag radera bort massa måsten ur mitt liv. Bloggen är ett utav dessa måsten och nu säger jag ”på återseende” till victoriafredlund.shapemeup.com. Det är dags att fokusera på det som faktiskt är viktigt
- min kärlek, familj och vänner, mina hundar, jobb och givetvis min älskade träning.

Ni kan fortsätta följa mig på @teamrevoltswe och @victoriafredlund på instagram. 
@victoriafredlund uppdateras med precis vad fan jag känner för, när jag känner för det. 
@teamrevoltswe
 kommer stå för träningsbiten

- Over and out

1621718_10152187465201007_1986350564_n

Funktionellt

Gårdagens pass blev ett funktionellt pass med mycket fokus på teknik och balans. Jag och Nicklas ville köra något utöver det vanliga som omväxling. Vi ska försöka att rikta in vår träning på just mer funktion mer och mer nu framöver – främst för att vi tycker att det är jävligt roligt och utmanande – den allra lättaste övningen kan göras sjukt svår bara genom att lägga in ett balansmoment t.ex. Passet igår såg ut som följande:

Uppvärmning: 60m utfallsgång med kroppsvikt, 60m utfallsgång med viktplatta ovanför huvudet, 20 kg

4 set marklyft (teknikfokus) - 10st, 40 kg | 10st, 50 kg | 10st, 50 kg | 8 st, 70 kg

3 superset av draken – 8st/ben, 10 kg | 8st/ben, 10 kg | 8st/ben, 10 kg
(+ ett bonusset per ben x4 reps med 25 kg)
och
raka marklyft med hantlar och sving (inspiration från lifebytess- 10st, 12,5 kg | 10st, 10 kg | 10st, 10 kg

3 set enbensböj+höftlyft åt sidan – 8st/ben | 10st/ben | 10st/ben
kombinerat med
2 set situp-kast med medicinboll – 20st | 20st

vi avslutade med 1 set sittande lårcurl, 10st med puls i bottenläget + 1 set benspark, 10st med puls i toppläget innan vi gick in i AW-salen och ”lekte” i en timme. Jag hade ju lovat mig själv att jag skulle göra ett sånt där armhävningshopp upp på de där lådjävlarna och skam den som ger sig va. Så fort jag slutade tänka och bara gjorde så gick det ju, tog både 26 cm och 41 cm (sjuuukt högt, I know). Nicklas, den jäveln, tog 91 cm på första försöket så jag har lite kvar att jobba på. Jag bjussar er på två filmer från gårdagen, varning för jävligt ovårdat språk i en av dom ;D

YouTube Preview Image

YouTube Preview Image

All them faces

Hade med mig en lite överraskning till mina BP-deltagare igår – en gammal goding, närmare bestämt axellåten från release 81. Blood is pumping. Och det är utan tvekan den bästa axellåten jag upplevt under mina 2 år som instruktör. Först och främst är låten grym sen innehåller den massa roliga moment, inleds och avslutas med armhävningar och som dom säger på DVD:n – det är ”muscular chaos” från sekund ett. Deltagarna såg smått skärrade men ändå nöjda ut efteråt så jag kanske flätar in den fler gånger. I övrigt så har jag aldrig varit mer stolt över en klass än jag var igår, jävlar vad dom slet och utmanade sig själva. Jag njuter ju lite av att se folk ”plågas” med träning (Nicklas tårar hans första benpass, ever, tar hem alla priser), när ansiktet liksom förvrids i någon halvskräckslagen grimas. Jag stör mig dessutom något fruktansvärt på folk som ser helt oberörda ut när de tränar, som att de inte tar i utan bara myser omkring (vet att man inte behöver grimasera för att ta i – hold your fire). Värst av allt är väl ändå dom som kör typ duck face och aldrig har sett snyggare ut än när dom står där och curlar (eller vad fan dom nu gör) och ja, detta reagerar jag över för att jag vet att jag själv är så fruktansvärt jävla ful när jag tränar. Jag vill också vara söt när jag tar i men det ville tydligen inte mamma och pappas gener när de beblandade sig med varandra.

How ever, jag fick äntligen mina gremlin faces på Bodypumpen och fler där efter under mitt, Nicklas och Hocknes bröstpass. Det var lite lojt igår, lågt tempo men dock desto mer kvalité i de få övningar vi körde. Det blev ynka 4 övningar utspridda på typ en och en halvtimme (ja, så lågt tempo).

4 set dips – 10st, kroppsvikt med paus i bottenläget | 5st, +20kg | 8st, +15kg | 8st, +15kg

3 set bänkpress - 12st, 40kg | 10st, 50kg | 10st, 50kg

3 set lutad hantelpress - 10st, 17,5kg | 10st, 17,5kg | 10st, 17,5 kg
Backade lite i belastning här för att lägga extra fokus på teknik och kontakt

3 set cable flyes - 10st, 11,5kg | 10st, 11,5kg | 10st, 11,5kg
Gick lågt i belastningen även här för att riktigt kunna krama ur det sista

Vi avslutade kvällen med lite av varje. Hockne körde mage, jag körde intervallkombinationer i stege och Nicklas körde explosiva armhävningar upp på lådor. Gjorde två urusla försök på detta jag med men såg mig besegrad av min bristande energi. Nya tag i dag, jag ska fanimig upp på brädjävlarna!

Appropå faces så är det så här jag ser ut när jag kör hantelpressar. Gullig, I know!
image